Tandläkaren sa ju visserligen att jag skulle ta det lugnt med träning fram till helgen. Men hon sa också att vardagsmotion var ok. När solen strålar från klarblå himmel och det är 17 grader varmt ute är jogg i skogen definitivt vardagsmotion!
Hade bestämt mig för att vardagsjogg innebär en puls på högst 70 % av max. Jag har jäkligt svårt att hålla pulsen så låg. Den märks liksom inte. Kräver inte tillräckligt. Men så upptäckte jag det: det är inte pratfart – det är visfart. Gärna i moll. ”Visa i molom” är perfekt.
Nu hoppar haren kråka
på ängens vita gräs.
Nu glider gladan slint i snögan snår.
I långa lopp och längslar min kropp i molom går
ty slokar sol på nattosamma näs.
Stjärnor i skelom
Dudom delom.
Vind går i felom
– Spelom!
Om jag sjöng högt? Självklart! Hur skulle jag annars stämma av ansträngning och hålla tempot. Det extremt långsamma tempot.
Man SER när man springer sakta. Vitsipporna. Och den där svaga aningen av grönt som jag trodde var en hallucination, men som när jag passerade samma sälg en halvtimme senare har blivit ett ytterst skirt bladverk. Man hinner för sjutton nästan räkna barren på stigen.
I vistempo känns det som om jag skulle kunna springa en halv evighet. Om det inte vore för att jag sjunker så förbaskat i steget. Något gnager i höften och knägångjärnen rostar fast. Men pulsen håller sig vackert på plats. Jag behöver knappt duscha efteråt. Möjligen är jag en aning hes.
Helt klart vardagsmotion. Visjogg. Träna får jag ju göra först i morgon.
blogg@bureborn 
Haha! Bra idé att sjunga. Ska jag nog testa också nästa gång. Då glömmer man inte att andas ordentligt heller. 🙂
Ingen ajfån-inspelning? Nej man får väl pallra sig till Trögdens skogar för att få höra skogsråets sång.
(Har visan månne hört till godnattsångsrepertoaren? Tror jag ska lära mig den). .
🙂 Jag blir alltid på bra (bättre) humör när jag besöker din blogg, läser och visualiserar det du skriver!
Du har precis ”uppfunnit” en ny löpterm! ”Vistempo”.:-)
Västgötskan: Enda nackdelen är väl möjligen att de man ev möter tycker att man är en aning underlig. Men det får man ta. 🙂
Jumper: Hon är skygg också skogrået, när hon sjunger. Gömmer sig säkert bakom en hög gran.
Som gonattsång duger bara John Blund, men nog har hon fått höra den nåhra gånger. Tillsammans med Spelmannen och Sådan är kapitalismen.
NIklas: Och jag blir på bra humör av uppskattande kommentarer! 🙂
Ingmarie: Nästa Szalkai-program: ”Långpassen bör gå i vistempo”: Fniss.
haha! Tveksamt om han är så ordvitsig. 😉 Men jag kommer att använda det (om det är ok vill säga?)!
Självklart! Slit det med hälsan!
Samma sits som jag 70% känns verkligen knappt som träning. Mer som söndagspromenad i löparskor.
John Blund?
Inte för att jag har med saken att göra men handlar det om sången ”Titta kom och titta, kom sätt er här omkring” eller den gamla ”John Blund den lille med paraplyen, han känner alla små barn i byen” (Danskt original ”Den lille Ole med paraplyen”)?
Anneliten: Måste vara ngn teoretiker som kommit på att långpass bör försigå med en snittpuls på 60-70 %. Man blir ju bindgalen!
Jumper: ”Titta, kom och titta” är det som gäller. Eller möjligen ”Blinka lilla stjärna” när Pumlan är riktigt, riktigt trött.
Ping: Fältbiolog « blogg@bureborn