Tillfälligt avbrott

Hm. Veckans träningsläger gav inte mer ön 60 K. Räknar jag in samtliga 7 dagar fick jag ihop 82. Mot planerade 105 på 8 dagar. Idag skulle jag  ha sprungit det avslutade långpasset. Men jag lät bli.

Igår kände jag nämligen av vänster vad under min kvällsrunda. Det högg till lite försiktigt. Stannade och stretchade. Startade om. Gick bra en stund men sen protesterades det igen. Stretch. Och lite mer stretch. Sen kunde jag jogga hem – utan att gå upp på framfötterna i uppförsbackarna.

Tittade på kommisarie Morse tillsammans med en påse frusna gröna bönor. Övervägde att strunta i långpasset. I morse klev jag ur sängen. Utan besvär. Men bestämde mig för att strunta i långpasset. Under eftermiddagens lilla shoppingtur stramade det till i vadskrället så smått. Glad att jag struntade i långpasset. Och stolt över att jag blivit klok.

För vem mer än jag störs av att min träningslägersvecka gav lika många mil som föregående två normala veckor? Ingen (tror jag). Alltså är det bara dumt att bry sig om såna petitesser. Kanske finns däremot  några som tillsammans med mig gläds åt att jag inte riskerar min fortsatta löpsommar.

Men jag vill nog ändå få till ett långpass till innan det bär av till Vålådalen och Vertex. Om vaden vill satsar jag på Lotstigen utanför Örnsköldsvik framåt tisdag/onsdag. För nu står Norrland på semesterschemat. Åker i morgon. Detta kan innebära bloggfrånvaro. Eller mer närvaro i bloggosfären än nånsin. Vi får la´ se.

…………………………………………………………..

Under belägring

Vi förväntar oss inte en orkan vid namn Katarina. Inte spikar vi igen fönstren för att säkra mot inbrott under semesterresan heller. Plywoodskivan är skydd ett mot invaderande översvämningsmyggor. De bits.

Hålet i väggen orsakas av att vi ska sätta in en ny dörr mellan vardagsrummet och verandan. Allt för att uppnå vad varenda inredningstidning med trendnäsa beskriver som: närhet – alternativt kontakt - mellan ute och inne. (Eller snarare; vi vill slippa ta en omväg runt halva huset när vi ska bära ut våra cocktails.)

Dörrinsatsen ingår i familjens läger nummer ett. Arbetslägret. Betydligt arbetssammare för M än för undertecknad, som mest påför färg på snickerierna.

Läger nummer två är blott och bart mitt. Träningslägret. Idag inne på fjärde dagen. Känner mig fortfarande oförskämt pigg efter sex löppass på fyra dagar.

Dag 1: Långpass (22)
Dag 2: Morgonjogg (6) + Lätt distans (8)
Dag 3: Backpass
Dag 4: Morgonjogg (6) + Lätt distans (10)

I morgon tänker jag vila. Frånsett  insatsen att bära ut cocktails (vad heter egentligen cocktail i plural på ren och skär svenska?) till verandan där våra besökande vänner då törstigt väntar. Och jag behöver inte såga hål i plywooden. I morgon ska dörrarna vara på plats. Har jag hört.

På fredag återupptas träningslägret. Tre dagar och sisådär fyra löppass återstår. En fartlek, en morgonjogg, en kvällsrunda och ett långpass. Tror jag. Jag reviderar planerna ungefär fyra gånger per dygn. Men en sak är säker. Nästa vecka ska jag superkompensera. Av bara *svordom*.

……………………………………………………………..

Naturlig närkamp

Varför inte skylla på yttre omständigheter när det går tungt och långsamt att springa långpass?

Som axelhögt, svårforcerat gräs. Omöjligt att hålla vettig fart. Du ser väl stigen? Nehej. Gjorde inte jag heller. Men igenom kom jag. Och bara en fästing.

Och så alla distraktionsmomenten. Jag stannar aldrig klockan för att fylla på vätska. Eller blåbär.

………………………………………………………………….

Mattan, plattan och trappan

Har insett att min skraltiga kropp behöver mer styrka för att palla den löpning jag vill utsätta den för. Skavankerna får inte bli fler. Stela hälsenor. Ömt arsel. Trött ryggslut. Ynkligt baklår. Svaga fotleder. Tanten är trasig, som min vän PaljettenQ brukar utbrista. Jag är visserligen inte trasig på riktigt. Ännu. Men det finns sprickor i glasyren.

Så nu ska här bli bot. Och bättring. Inget mer fusk med hemmastyrkan. Jag antar Snorkfrökens utmaning. Jag ska använda  mina ”träningsredskap” vareviga dag!

Är jag riktigt duktig får jag till och med regga insatsen som träning. Men då krävs minst en kvart. Och så kanske jag ska leta reda på några gamla trotjänare i en glömd byrålåda: gummibandet och hanteln. Men fram tills dess nöjer jag mig med mattan, plattan och trappan.

……………………………………………………………….

Gnällmajas risbastu

Jag börjar lessna på dessa taggiga rosor. Och på att den här bloggen mest liknar en klagomur. En gnällspikens hemvist.

Gårdagens ros: löpning som för första gången på evigheters, evigheter flöt fint. Ingen mytisk runners high, men autopiloten var inkopplad. Sprang utan att  räkna ner varje kilometer. Sådär härlig som löpning kan vara när kroppen hittar rytmen.

Gårdagens ris: att jag tvingades greppa häcken á la Klüft. Det drog till i rumpan/baklåret. Inte så allvarligt att jag tvingades avbryta passet. Men det kanske jag borde ha gjort?

I natt låg jag vaken. Det stramade och drog. Molade och gnydde. Klev upp och moffade proteiner, lite reparationsmaterial till musklerna. Idag känns det mest obekvämt i arslet. Aningen ömt i låret. På ett ställe som kräver kvinnlig naprapat. Och inte ens det skulle kännas obesvärat.

Och så gjorde jag naturligtvis nåt urbota dumt; kikade lite på träningsstatistiken för förra året. Kilometertiderna. Det går bara långsamma och långsammare i mitt löparliv. Även bortsett från att jag numer övergett asfalten för terrängen. Upplyftande? Icke ett dugg!

     Och inte duggar det ute heller. 

 

 

 

 

 

 

 

 

…………………………………………………………………..

Mördande konkurrens

Det är fullt möjligt att jag skrev ett inlägg med ovanstående rubrik vid samma tid förra året. Den inträffar nämligen återkommande; sommarens deckarfeber. Varenda kväll – små trevliga mord. Ikväll Montalbano. Alldeles, alldeles strax.

Bloggen får stå tillbaka. Löpningen hinns med. På nåder. Med den är det inte mycket bevänt just nu. Jodå, jag springer. Men det går allt annat än bra. Tungt och segt. Tröttma. Både i kroppen och själen. Och då har jag ändå vilat.

I går sprang jag långpass, 29 K på dryga 3 timmar. Utan nedanstående hade jag ringt efter lift.

 

 

 

 

 

 

Nu har jag en dejt med kommissarien!

…………………………………………………………………