Dagen idag:
Trär pärlor på en tråd. Rätt tankedödande. Höjdpunkten är att låta handen sjunka ner i ett hav av gräll plast. Känna pärlorna rinna mellan fingrarna. Taktil njutning.
Hemma med en Pumla som kraxar likt Janis Joplin. Då får man massproducera pärlhalsband. Och så kan man glädja sig. Åt att man inte ska springa Stockholm halvmarathon på lördag, och alltså inte behöver nojja sig galen över de bakteriemoln som lämnar Pumlans läppar när hon fnittrar. Hon är ju så glad. Överlycklig över att få vara hemma mitt i veckan. Bara mysa.
Tänker man så blir en gråtrist VAB-dag istället skimrande rosa. En liten pärla.
……………………………………………………………………………………………………………………………………….
Stilig bild ! (Det tog några minuter innan en korkad butler förstod att den var fotograferad nedåt)
Må den kraxande Pumlan bli frisk till på lördag!
Blir du också bakterienojjig när en tävling, en resa eller annat ”viktigt” datumbestämt event närmar sig? Det blir jag. Tänker ofta på hur jobbigt det måste vara för våra elitidrottare inför stora mästerskap eller bara ”vanliga” världscuptävlingar. Jag minns intervjun med Magda Forsberg då hon deklarerat han hon skulle lägga av med skidskyttet. – Gud vad skönt! Nu behöver jag inte få tokpanik då jag åker på en förkylning….
Håller med Butler både vad gäller bildens förträfflighet samt förhoppningen om Pumlans tillfrisknande.
Frågan kvarstår: fick den choklad?
Butlern: Skulle iofs inte förvåna mig om gravitationen funkade annorlunda i detta hushåll… Pumlan orkade hoppa hopprep på em – jag tolkar det som om hon håller på att pigga på sig.
Benet: Innan jag började springa var jag faktiskt rätt orädd för baciller. Besökte till och med magsjuka vänner, för att muntra upp dem…
Men nu kastar jag mördande blickar om folk snörvlar vid fikabordet och tunnelbanan ger mig krypningar.
Ultraschmultra: Nog fick den choklad alltid! Först för att den var så duktig och hängde med på skivstångspass. Och dagen därpå fick den en till stoooor bit, bara för att den klev ur sängen.
*suckar* det är verkligen skönt att doppa fingrarna i pärlburken.:)
Men jag föredrar lite raspighet för att få kontrast och väcka nertrådarna.
Min syster i den taktila världen!!