Listerna ska målas. Planket kompletteras. Garderoben organiseras. Gräset trimmas. Hallonen plockas. Bokskåpet fixas. Dörren skrapa, slipas och oljas. Virke inhandlas. Sängskåpen byggas. Arkivskåpen snyggas till. Förråden rensas. Skräpet slängas. Möblerna flyttas. Fåtöljer kläs om. Kattklorna klippas. Fönstren tvättas, helst kittas om också. Rosor planteras.
Sen ska man visst leva också. Och slappa. För man har ju semester. Har jag hört.
……………………………………………………………………………………………………………………………………………..
Språkrådet är på löparbanan. Har utsett fartlek till månadens ord. Enligt rådet har ordet exporterats till bland annat engelska. Där det självklart skapar rodnande fniss. (Fart = fisa)
Genial träningsmetod påpekar språkrådet dessutom och uppger tränaren Gösta Holmér som upphovsman. Institutet för språk och folkminnen har säkert rätt. Sen 30-talet har svenska löpare således lekt mer farten.
Det är kul. Det är backträning oxå. Sån roade jag mig med denna afton. Upp och ner i backen mot Långroudden i 20 minuter. I varenda uppförslöpa mötte jag minst en bil. Stajlade med höga, fina steg…
Trots mycket träning de senaste dagarna (med mina mått mätt) svarar benen bra. Kroppen känns stark. Lungor och hjärta fyllda av kraft. Känner mig som ett måckel. Månadens dialektord enligt språkrådet. Lyckans ost på göteborgska.
…………………………………………………………………………………………………………………………………………………
Är på semester på Höga kusten. Det är rätt vackert här (grov underdrift). Och alldeles lagom varmt. Och synnerligen backigt. Perfekt för träningsläger. Inte blir det mindre perfekt av att löpningen skapar andrum när man håller på att kräkas på grund av en överdos social samvaro.
På tre dagar har jag hittills smitit ut på fyra pass. Långpasset i föregående inlägg, gårdagens lugna morgonjogg följt av ett kvällspass i medeltempo och så dagens relativt lugna milrunda längs lotsstigen, som kryssar fram mellan vindpinade tallar och havsutblickar. Hade tänkt springa ikväll också, men knäna signalerade att de ville stå över. Så det blev ost och kex istället. Och en snabb titt på bloggen. Men fort måste det gå. Att sitta vid datorn är inte godkänt som alibi för att smita från umgänge.
Men i morgon lär det bli två pass igen. Morgontur och så ett backpass framåt kvällskvisten. Har hittat en rent jävulusisk backe. Som självklart måste besegras!
Woops! Den sociala plikten kallar….
…………………………………………………………………………………………………………………………………………………
Ibland är löparrundorna bara FÖR härliga. Nästan så man skäms.
Så andlöst vackert. Så. Så. Orden saknas mig.
Runda: Skeppsmalen – lotsstigen via Tennviken och Stubbsand till Mattjäl – Finna – Tennåkern – Skagshamn.
Sträcka: 19
Tid: ca 130
………………………………………………………………………………………………………………………………………………….
Idag skulle jag inte springa. Men jag blev liksom ändå tvungen. Kvällningen såg alldeles för inbjudande ut. Så jag tog ett varv i joggingspåret. Det kändes lite underligt.
Kan det ha berott på att jag ju inte skulle springa? Egentligen. Och därför hade druckit en halloncider. En sån som man köper på Systemet…
För första gången träffade jag på annat mänskligt liv i mitt joggingspår. Hon plockade hallon. Jag stannade och smakade. Solvarma hallon är mycket godare än sina jästa kusiner.
Runda: Veckholm – och ett varv i spåret.
Sträcka: 6,5
Tid: typ 40. Lämnade klockan hemma för att springa kravlöst.
…………………………………………………………………………………………………………………………………………….
Godis ska vara surt. Så surt att svalget krullar ihop sig och tungan domnar av. Ren och skär citronsyra. Och gärna en gnutta salmiak.
Mjölksyra är jag inte fullt lika förtjust i. Men idag fick jag det ändå. Låren krullade ihop sig och vaderna domnade av. Hade gett mig den på att mina fem kilometer snabbdistans skulle då under 5 min/kilometer. Så jag fick ta i lite på slutet. Det gick! 4:54. Piddelipom.
Runda: Ö. Väppeby – Veckholm – Tomta – Veckholm
Sträcka: 9, varav snabbdistans 5
Tid: 49 (24.34)
Tempo: 5:27 (4:54)
Puls: 163/181 (173/180)
Varsågod Butlern: http://trail.motionbased.com/trail/episode/view.do?episodePk.pkValue=6225631
…………………………………………………………………………………………………………………………………………….
Ingen ville vakna. Varken höger ben eller vänster ben. Och inte rådjuret heller. Låg kvar i ett hav av daggvått korn som glimmade likt borstat tenn i motljuset. Kisade mot mig när jag passerade, morgondiset som en sval utandning mot mina smalben.
Inne i smalbenen gnuggade benhinnorna sina nerver. Gnisslade och gnällde yrvaket. Hälsenorna gäspade sig långsamt till medvetande. Protesterade. Morgonjogg kysser själen men är en pina för kroppen. Asparnas viskningar räckte inte som drivkraft. Blev tvungen att begå helgerån mot naturen. Dränka fågelkvitter i eurodisco. Annars hade jag aldrig orkat.
Men så. Vid femkilometerspasseringen. Då lyckades löpningen purra hela jaget. Får springa två kilometer extra som belöning.
Runda: Tomta + V. Väppeby
Sträcka: 8,2
Tid: 47
Tempo: 5:45
Puls: 156/166
………………………………………………………………………………………………………………………………………………
Jag mår illa. Jag har nyss sprungit Lidingöloppet.
Tyvärr inte i levande livet. Jag sprang sittandes vid skrivbordet via Adidas hemsida. Rena berg-och-dal-banan. Man måste ju förbereda sig. För det blir nog ett Lidingölopp i höst. Det ”riktiga”. 30 K.
Så nu gäller det att prioritera terräng före asfalt. Tjuvstartade lite igår. Lekte med farten längs Upplandsleden och i mitt lilla joggingspår. Spåret kringlar sig fram genom en skogsdunge. Som ett rött, hoptrasslat garnnystan. Det visar den karta som min gps, datorn och motion-based plottat ut efter passet. Gör mig nästan lika åksjuk som ovan nämnda film.
Runda: Uppvärmning till Segla – fartlek Upplandsleden till Kynge + jogginspåret – nedvarvning
Sträcka:11,4
Tid: 67
Tempo: 6:05
Puls: 167/182
………………………………………………………………………………………………………………………………………………….
Alltid samma skåp på Friskis&svettis. Alltid. Nummer 37. Men idag valde jag plötsligt nummer 53. Motsatta väggen. Känner mig busig och fri!
Och sugen på mord. Italienska och engelska. Sicilianska och midsomerska. På sommaren ska man titta på tv. För då finns där trevliga, små mord. Och mysiga gåtlösare som Montalbano och Barnaby.
Appropå mord. Dagens gympapass var mördande tråkigt. Pissig musik och oinspirerande sprattel-ledare. Men vad spelar det för roll när man vågar busa till livet?
…
Editerat: Gårdagskvällens italienska mord var inte särskilt trivsamma. Fick sitta med huvudet under filten. Men ikväll är det dags för den brittiska, lantliga varianten. Där dör folk som flugor på ett mycket gemytligt sätt.
……………………………………………………………………………………………………………………………………………
Verkade vara en riskabel väg jag slog in på:
Och den innehöll vissa surrealistiska inslag:
Och som ofta – intresserad publik:
Och en belöning förstås. Löpning över hällar och mellan tallar med Mälaren som sällskap.
Gav mig av på nya upptäckter idag. Sprang ner mot naturreservatet i Härjarö. Helt *svordom* underbart! Lite knixig terräng, men sånt är bra för psyket, vriststyrkan och pulsen. Temperaturen låg på bekväma 16 grader, solen höll sig bakom moltussarna. Mina batterier var uppenbarligen perfekt laddade, sinnet i balans och fötterna i flyt.
Garmin var däremot inte perfekt laddad – lade av vid dryga 16 K. Men då var jag i bebodda trakter och kunde nyttja gamla, hederliga jogg.se för att mäta sträckan. Sprang inte ända hem, hade missbedömt längden och tidsåtgången. Efter ett längsta pass på 16,5 K de senaste två månaderna ville jag inte utmana hälsenorna. Upphämtning i Ekholmen fick det bli.
Runda: Veckholm – Säby – Ön – Upplandsleden Amnö – Härjarö – Ekholmen (fini)
Sträcka: 22,2
Tid: 148
Tempo: 6:50
Puls: 153/169
………………………………………………………………………………………………………………………………………………
