Chrysochromulina.
Låter krulligt. Med en doft av krysantemum. Men det räcker med att lägga till ett polylepis. Då stiger hon fram i sin lömskaste form – mördaralgen.
Naturen bjuder fler dråpare. Mördarbin, mördarsniglar, mördarceller, mördarmusslor. Monsternyckelpigorna ligger bara steget efter.
Borde vi inte spara på mord-orden. Vika dem för de verkliga mördarna.
…………………………………………………………………………………………………………………………………………………
I morgon smäller det på Lidingövägen. 17999 löpare ger sig av ut på den 42 195 meter långa banan. 17 999, inte 18 000. För jag startar inte.
Det känns.
Helt ok.
På en vecka har jag förlikat mig med tanken. Känner mig märkligt tillfreds. På samma sätt som när jag lyckats undvika en möjlig otrevlighet genom att ducka i tid. Den känslan oroar mig lite.
Jag är nöjd övre att inte behöva ha magen full av hysteriska fjärilar, över att kunna sova lugnt i natt, över att inte behöva tvinga min kropp att springa drygt fyra mil i dallrande värme.
Jag hoppas att det bara är ett sätt att trösta mig själv. Lindra tomheten. Om inte blir det svårare än jag trott att hitta motivationen igen. Och löpningen. Båda gömmer sig. Och jag är usel på att vara letaren i kurragömman.
…………………………………………………………………………………………………………………………………………………
Bebisar luktar bajs. Ibland. Det hör till. Det är helt ok.
Och syrligt kiss. Och sur mjölk. Och mammasvett. Och helt underbart!
Bebisar ska däremot inte lukta babyparfym. Tycker jag.
…………………………………………………………………………………………………………………………………………………
Jag lär vara i bättre marathonform än 85 procent av DN:s läsare.
Här är beviset.
Om vi antar att resultatet skulle vara direkt överförbart på hela svenska befolkningen, innebär det att drygt 1,3 miljoner svenskar tror sig klara en mara utan problem. Hm?
………………………………………………………………………………………………………………………………………………
Jag ville, jag vore, en nordanvind.
Ett andetag.
Och så; ett fält fyllt av vita knappar på rabarberrosa stjälkar.
Min andedräkt mättad med sakta dalande maskrosfrön.
…………………………………………………………………………………………………………………………..
Karin Boyes ord i dikten ”Blomman Bitterhet” kunde vara mina. Med undantag för det bibliska jublet på slutet. Men nog f-n bjöd hon sju bedrövelser som jag girigt drack.
Eller så kan man beskriva min sinnesstämning i bilder:
Ur innehållet:
”inte kan delta i Stockholm Maraton…”, ”Halsinfektion”, ”Antibiotika”.
Det sista må vara lite drastiskt. Jag plockar nog upp skorna ut tunnan. Så småningom.
……………………………………………………………………………………………………………………
Råkade kasta en blick, bara i förbifarten, in på loppmarknaden. Gick därifrån med en liljekonvaljsk lampa i släptåg. Drabbad av akut nostalgiskt behov.
Farmors ande steg in i mitt vardagsrum. En doft av rosenvatten och tantpuder, toppat med en aning hårläggningsvätska. Storblommiga städrockar, sagogrynssoppa i blåvita tallrikar och medlodikrysset ur raspiga högtalare.
……………………………………………………………………………………………………………………………………………
Min glittrande vän PaljettenQ frågade i sin blogg vilka böcker vi bokat in för sommarens gung i hängmattan. Hade ställt en prydlig sommarsamling i bokhyllan. Sen städades hyllan (av min mamma). Varje bok togs ut, dammades, dammsögs. Och ställdes in i strikt bokstavsordning. Så också sommarböckerna. Som nu hamnade i komplett , om än bostavstrogen, oordning.
Tog ett tag att scrolla hyllorna med dammfria pärmar.
Peter Englund Silvermasken
Anna Gavalda Tillsammans är man mindre ensam
Orhan Pamuk Mitt namn är röd
Tracy Chevalier Damen och enhörningen
Arnaldur Inridason Mannen i sjön
Listan med planerad läsning. Som sedan alltid brukar haverera. Punkt för punkt ersätts av trevliga engelska mord. Pusseldeckare. Inridason kanske klamrar sig kvar ända till hängmattan. Ett tämligen trevligt isländskt mord kanske en sommarvarm hjärna mäktar med. Om den får en frusen Strawberry Daiquiri.
………………………………………………………………………………………………………………………………………………….
Jag ville, jag vore, en solkatt.
Bekymmerslöst värmande fötterna i morgonsolen.
Lägger upp planer för dagen:
sova i solskenet, äta, vandra i gräset
samt ligga på en filt och kisa.
……………………………………………………………………………………………………………………………………………………
Fick ett verkligt gott råd av Johan till förra inlägget; ”släpp tankarna på 42K ett tag”.
Känner att det är just det jag måste göra. Släppa allt vad maror och löpning heter. Annars blir sinnet för dystert.
Så från och med nu råder myrornas krig på den här bloggen. Sändningsavbrott.
Återkommer när löpningen och jag hittat varandra igen.
…………………………………………………………………………………………………………………………………………………..
