En av mina chefer har ett personligt sätt att använda ord. Eller snarare; han fastnar för vissa uttryck likt en repig lp-skiva. Han ”lånar våra öron” så ofta att de snart faller av. Han orerar gärna om vad som just nu är ”the buzz”. Och så förpassar han saker till ”det oranga arkivet”. Nej, inte det runda – utan just det oranga. Men det syftar på samma sak. Papperskorgen.
Har förexten kollat. Hans är vit. Och rund.
Dagens pass vill jag helst förpassa just dit. Soporna. Ett skräp-pass. Typiska junk-miles, ett begrepp som en begåvad person i löpbloggosfären lärt mig. Tröstar mig med andra klokskaper från bloggvärlden: de här skitpassen tränar psyket. Bicepscurls för det mentala.
Första fyra kilometrarna ville jag bara vända hem. Sen ville jag gå. Det enda som hindrade mig var att det då skulle ta ännu längre tid att komma hem.
Så plötsligt – vid den vattenskadade bygdegården – hände något. Kroppen kopplade på autopiloten och ökade farten. Som om synapserna i skallen och muskelfibrillerna började samarbeta. Flög hem.
Runda: Säby – Hedsta
Sträcka: 8,6
Tid: 49
Hastighet: 5:42
…………………………………………………………………………………………………………………………………
Visst är det skönt när det händer…
Masse har redan sagt det… Visst är det gott när DET inträffar. Att kroppen sätter på autopiloten och benen går av sig själv. Bättre än så blir det nog inte. Bra junk-miles-pass!
Autopiloten tog tyvärr inte över spakarna förrän det återstod 1,5 kilometer hem. Skräp-pass med lyckligt slut. Och det var tur det, för de dryga 7 kilometrarna fram tills dess var synnerligen olyckliga. Hade kunnat avskräcka mig för löpning -åtminstone fram till lördag.