Eko. I jaget. Eller snarare en märklig, ljudlös tomhet. Det borde eka, men till och med ljudet slukas av den där tomheten. Alldeles säkert är den vit.
Sinnet i en kokong, invävt i sig självt, där inget tar sig varken in eller ut. Allt känns likgiltigt. Såna här dagar skrämmer mig. Skulle vilja ta en nål och köra in under nageln på höger pekfinger. Bara för att få en reaktion. Känna mig närvarande. Men det vågar jag naturligtvis inte.
……………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………………….
*tips* du kan prova att gå barfota på den stickiga dörrmattan och ställa dig på bron i en minut…det kanske väcker dig lite till en nyans av ljusgrått….
Ah, det kändes så där lagom masochistiskt. Ska testa när jag kommer hem *skratt*.