Övermodets straff

Fan. Feber. Förkylning.

Börjar allvarligt oroa mig för maran. Snubblar allt längre efter i träningsprogrammet. Hinner jag komma ikapp? Och än viktigare: hålla uppe motivationen?

……………………………………………………………………………………………………………………..

2 Svar till “Övermodets straff”


  1. 1 Nix januari 14, 2008 kl 1:39 e m

    Ta det lungt. De första tio veckorna är mest förberedelser inför det som egentligen är träningen. Försök absolut inte jäkta ikapp – då kommer skadorna somm ett brev på posten.
    Vänta ut förkylningen – börja i sakta mak igen, och du är tillbaka på ett kick!

    Sa Nix – som aldrig någonsin provat det…
    Men jag har provat tvärtom, och det går åt skogen varje gång.

    Om du springer 8 km i strax under 6-tempo så har du ju löpsteget. Nu är det bara frågan om att härda kroppen och få den att stå ut. Sluttiden däremot är naturligtvis kopplad till hur bra träning man gjort – men runt kommer du!
    Och blir sluttiden en besvikelse så kommer det ju fler marathon…

    Lycka till!
    Niklas

  2. 2 bureborn januari 14, 2008 kl 1:57 e m

    Tack!!

    Så klokt, så klokt. Och så svårt, så svårt. *skrattar*

    Har lyckats dra på mig min andra förkylningen på fyra veckor. Därav min uppgivna sinnesstämning. Förra svängen, två veckor utan löpning, märkte jag hur lätt jag har att falla för soffans mjuka lockelse. Det gör mig lite orolig…

    /Bureborn


Lämna ett svar






Den här bloggen är ett tankeexperiment. Försöksobjektet min egen hjärna. Är den vaken?


Planerad träning v. 45

Förmodligen ingen träning alls. :-(

… och så blev det v 44.

Ingen träning. Alls. Förkyld som attan. Och dessutom löpförbud från naprapaten. Vältajmat iofs.

<span

 

januari 2008
m ti o to f l s
« Dec   Feb »
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28293031