Det är kul med fikaraster. Pågående samtal som svirrar runt bordet, trasslar sig vidare, tvärvänder.
Vi började med fågelmatning medelst talgbolleautomater och slutade med teknikens påverkan på det kroppsliga. Inte skvimpande fetma på grund av för bekväm kontorsstol. Ingen musarm och inga kisande, närsynta ögon till följd av en diger dos teminalarbetet.
Men det var ändå datoriseringen som fick skulden. Som är orsaken till att vi alla förlorat en knöl. En förhårdnad som följt oss genom livet har övergivit vårt pekfinger. Oftast det högra. Alldeles strax ovanför översta leden fanns den. Nu anas bara en svag förnimmelse av hårdnad hud. Platsen där pennan vilade har mjuknat.
…………………………………………………………………………………………………………………………………
hummm, jag har kanske dåligt läkkött ty min knöl finns kvar…*mumlar*
Men hallå!
Jag provhänger precis en tavla fylld av små, små fina blyertsstreck. Och jag har minsann sett fler sådana i en viss dams ateljé. Vad behövs för att åstadkomma de strecken månne? *glatt höjda, smått frågande, ögonbryn*