Ett skrapande ljud. Som många tassar, ivrigt krafsande.
Möss?
Nix. Fem vinstgiriga nyårsfirare, utrustade med x antal skraplotter. Inleder som möjliga vinnare, avslutar desillusionerade. Grå sorgkanter under naglarna. Hela bordet fyllt av dammigt skrapfnas.
……………………………………………………………………………………………………………………………..
Höstvete förvirrar min tidsuppfattning. Höstraps också.
Jag vill att höstens och vinterns åkrar ska gå i grått, grått, grått. Med några rafflande inslag av lerbrunt och vissetgräsbeige. Eller vitt. Om det nu nödvändigtvis måste falla flingor från himlen.
Men saftigt grönt. Nej. Sånt ska spira på våren, i maj månad – inte vid decemberslut. Ändå ger mig naturen (eller snarare bönderna) gröna fält mitt i vintern. Vetestråna som slickar fårorna ser visserligen trötta ut. Slokar lite. Men de är gröna.
Irriterar blicken. Mina ögon vill vila från växande spannmålsgrönt. Vila i välmatchade jordfärger. Vila i tristess.
……………………………………………………………………………………………………………………………….
Zorra. Det är det jag ska lära mig att göra med min nya innebandyklubba. Jonglera med bollen, som ska sitta som klistrad vid bladet. En sann utmaning för en varelse utan bollsinne. Omöjlighet.
Zorra har förexten kvalat in som ett av Språkrådets nya ord anno 2007. Årets nyordsraket är snart avfyrad på deras webbplats.
Men roligast är de egenpåhittade ord de får inskickade til sig. Som fulbryt, minnig och tomstå.
Min frisyr (eller snarare brist på frisyr) ger mig fulbryt dagligdags. Kräver bara en spegling. Är allt annat än minnig (motsats till glömsk). Men jävlar vad jag kan tomstå. Gjorde det senast på parkeringen. Fastnade i vinkelvolten. Hålögt stirrande i contrapost.
………………………………………………………………………………………………………………………………….
Ja, inte skulle jag ställa mig ivägen direkt. För den oranga bollen som pilar fram över isen. På bandyplan alltså. Aj!
Vidgade mina vyer idag. Med nästan två halvlekar bandyderby i Uppsala. Bara att erkänna – det var roligare än jag trodde. Även om matchen ifråga var smått sömning.
Efteråt köpte jag en ny innebandyklubba. Freebandy. Inspirerad kanske.
Nu tränar jag bollkonster på orientaliska mattan.
……………………………………………………………………………………………………………………………..
Hur f-n är man funtad egentligen?
Anser mig lat. Full av dåligt samvete. Ingen löpning på en vecka.
Men för i h-vete! Jag är ju sjuk. Inte mitt fel, utan bacillernas.
Men likt förbenat känner jag mig som en fuskare.
………………………………………………………………………………………………………………………………
Hur är man funtad egentligen?
Anser mig lat. Full av dåligt samvete. Ingen löpning på en vecka.
Men för i h! Jag är ju sjuk. Inte mitt fel, utan bacillernas.
Men likt förbenat känner jag mig som en fuskare.
…………………………………………………………………………………………………………………………………….
Kunde man ju ge sig den på. Förkyld.
Tvingas byta ut en planerad löprunda mot promenad i krispig frost. Mol allena. Dan´ före dopparedan´, fyra timmar innan klockan slår julafton, stannar mänskligheten inne.
Kroppen protesterar mot promenadtakten. Fötterna vill lätta från asfalten. Skjuta ifrån med kraft. Hjärtat vill slå kraftfullare, lungorna fyllas snabbare. Det går smärtsamt sakta.
Men snöknirret gör gott. Kylan och syret också. Och ensamheten.
……………………………………………………………………………………………………………………………………….
Förkyld.
Tvingas byta ut en planerad löprunda mot promenad i krispig frost. Mol allena. Dan´ före dopparedan´, fyra timmar innan klockan slår julafton, stannar mänskligheten inne.
Kroppen protesterar mot promenadtakten. Fötterna vill lätta från asfalten. Skjuta ifrån med kraft. Hjärtat vill slå kraftfullare, lungorna fyllas snabbare. Det går smärtsamt sakta.
Men snöknirret gör gott. Kylan och syret också. Och ensamheten.
………………………………………………………………………………………………………………………………..
