Vad har snabbtvingar med löpning att göra?

Naprapaten är envist övertygad om att någonting irriterar mina hälsenor – direkt. Inte enbart indirekt, som strama vadmuskler som drar i senor till exempel, utan direkt, som åtsmitande hälkappor. Mina nypors styrka dög intet till så jag fick besöka snickarboden. Allt för att ge hälkappan en rejäl uppmjukning.
Han gav sig ut på jakt efter fler syndabockar också. Som vinterkängorna. Och skidpjäxorna. Vet inte om jag tänker lyssna så lydigt på det örat. För det första är jag inte alls lika övertygad om att hälsenorna regagerat så kraftigt på yttre nötning. För det andra vill jag fan i mig inte sluta åka skidor! Det är ju den enda form av alternativträning som ger mig det jag längtat efter: känslan av att träna. På riktigt.
Gårdagens naprapatbesök innefattade en hel del bekymrat ögonbrynsrynk och fundersamt hakstrykande. Man vill inte höra av sin naprapat att man snart platsar på hans tio-i-topp-lista. Listan över besvärliga patienter med envisa åkommor och svårställd diagnos. Tack för den.
Gårdagens slutsats: båda senorna är irriterade, men höger hälsena är ändå klart mycket bättre än den var då. I oktober (satan – var det så länge sedan?). På höger ben förstärks problemen av att de små muskler som sitter längs senan insida är spända och ömma. På vänster är slemsäcken också irriterad. Mot det skulle jag möjligen kunna knapra antiinflammatoriska. Möjligen.
Receptet? Fortsatta excetriska tåhävningar, men inte lika många per dag. För kanske bidrar det stora antalet till problemen. Eller kanske inte. Återgång till lite kortare rehablöpning, 15-20 minuter, som sedan får trappas upp enligt devisen: ingen försämring – lägg på fem minuter. Om hälsenan blir sämre - stanna kvar på samma nivå. Balansövningar för att återfå jämvikt mellan den stukade och den ickestukade foten. Obalansen kan ge ändrat löpsteg, som bidrar till problemet. Eller inte. Alternativträning som ger blodgenomströmning, men som inte ger problem = undvik helst skidor.
Helt ärligt. Det känns lite som om vi roar oss med gissningslekar. Naprapatens är visserligen engagerade och baserade på gedigen kunskap och erfarenhet, men ändå. Det är lite för mycket trial-and-error för att jag ska känna mig tillfreds. Trots att jag tror mig vara i trygga, kunniga händer. Det hjälper liksom inte när tålamodet tryter och uppgivenheten sprider sig i sinnet. Idag är ledsen.
………………………………………………………………….